Typiskt!

Som vanligt blir det ju aldrig som jag räknar ut! Tänkte blogga lite idag om min finfina tygprenumeration

som kom från Janet i Falun i tisdags. Då är det ju passande att ta en liten bild och visa de härliga tygerna. Men det sket sig kraftigt. Jag hittar inte kameran. Den ligger säkert precis framför ögonen för jag brukar alltid ha den på samma ställe, men jag ser den fan inte. Dessutom köpte jag ett sånt snyggt tygpaket och dekorationsband av Ingrid nere i Vimmerby. Det hade ju också varit kul att visa. Lite roligt var det eftersom bägge paketen liksom matchar med varandra på ett vis. De går alla nämligen i svart, vitt och rött. Som grädde på moset kom också alla de fina tygremsorna jag vann av Ingrid.

De kommer ju sitta som en smäck när jag ska fortsätta att sy av scraps! Det var så roligt för det var bara

5st av dessa remsor som jag hade sedan tidigare, annars var det bara nya tyger för mig!

Jag har ju lagt ut en utmaning på facebook som man kan anmäla sig till hela året ut.

Så känner du att du vill vara med får du lov till att bli min vän där. Du får söka mig som Susanne Eriksson, Västerås. Nu ska jag kuckilura här i syvrån. Kanske kameran kommer fram när jag skurit undan lite mer scraps. Det ska bli så fantastiskt skönt att sy upp av den aldrig sinande källan och det är så roligt att kunna ge bort en kvilt som bara blivit till av lite överblivet. Det gör liksom inte ont och då behöver man inte vara snål och tänka på hur exklusiv och lite dyr passion man har :0) Det är verkligen bra på alla sätt och vis att sy av rester och det blir i mitt tycke bara ännu mer synlig lappteknik!

//Skylthaxan, Susanne's alter ego!